Gratis nyhetsbrev från Hockeymagasinet
Få de senaste nyheterna direkt till din e-post. Missa aldrig några artiklar eller erbjudanden!
I en människas liv passerar dagar man minns med glädje. Körkortet, studenten, vinster av olika anledningar. Det passerar också dagar man helst vill glömma, dagar med motgångar, dagar man hatar men dagar som samtidigt stärker en. Häromdagen var precis en sån dag.
Precis som vädret just nu, råder det lågtryck på spelarbloggen. Jag är fortfarande skadad och rehabhärjar uppe på gymmet. Dessutom är vi mitt uppe i ett sånt där landslagsuppehåll som kommer och går lite då och då. I brist på beskrivande matchreferat, eller om den mindre kittlande spänningen att sitta på läktaren när laget spelar, känns det således som att det är dags att tala om annat nu.
Till att börja med; jag har svårt för bloggare som säljer sig själva, sin identitet, sitt skapande till något företag, make-up industri, bantningspiller eller vad det nu kan vara. Jag tycker helt enkelt inte om det. Samtidigt verkar det allmänt vedertaget att man någon gång skall göra dylikt, för att på allvar kunna kalla sig själv för bloggare.
Jag var väl förberedd, gick och la mig vid halv tolv och ställde klockan på kvart i två för att få lite sömn före nedsläpp. När klockan ringde bunkrade jag upp med chips, julmust och några lussebullar, sedan kunde tre timmar i ultrarapid börja.
Det sket sig. Vi förlorade sju av de åtta sista matcherna. Gjorde tolv mål eller nåt sånt. Vi hamnade utanför de fem första platserna och får nu kriga i fortsättningsserien. I sin sak är det inte hela världen. Värre saker har hänt och kommer fortsätta att hända.
Efter en minst sagt deprimerande weekend i södra Sverige, efter två förluster mot lag som vi definitivt kan slå om vi kommer upp i normal standard, gick solen upp trots allt och dagen grydde för en ny dag och en ny vecka.
Man ärras av tiden och skador. Men i minnet finns fragment, små pusselbitar av tider för länge sedan. Jag minns just en sak, när det kommer till min ishockey, som fått stor betydelse.
Åtta dagar har förflutit sedan mitt senaste inlägg. En hel del puckar har med andra ord glidit på isarna under broarna.
Det här inlägget skulle jag vilja tillägna hockeyns sanna hjältar. Inte de som är ute på isen, eller på läktarna. Inte heller de som coachar och tar ut laget. Den verkliga hjälten är den som är först nere i ishallen och sist därifrån. Varje dag.
I tisdagskväll spelade vi match mot SSK. En match som vi lyckades vinna med 3-2 och tre välbehövliga poäng kunde inkasseras.
© 2012 Hockeymagasinet – allt inom hockey. Logga in
-