Öppnar upp om tunga säsongen: ”Önskar jag kunde peka på en sak”

En ärlig summering

Säsongen blev inte som vi hoppades. När vi ser tillbaka känns det som en rad tuffa veckor där inget riktigt satt. Jag önskar ibland att det bara handlade om ett misstag eller en skada som man kunde lösa över natten. Men i verkligheten var det flera små saker som tillsammans gjorde att vi aldrig hittade stabiliteten.

Skador och timing

Vi hade flera spelare borta under olika perioder, och det påverkade rytmen i laget. När nyckelspelare försvinner tvingas andra kliva fram snabbare än vad som är rimligt. Det blir svårt att bygga kedjor och defensiva system när linjerna byts om hela tiden. Det handlar inte om ursäkter — det är bara en del av förklaringen.

Formsvackor och självförtroende

När laget börjar tappa form spär det på en osäkerhet som smittar. Passningar vi brukar sätta studsar fel, avslut som tidigare satt tar stolpe. Sådant påverkar humöret i omklädningsrummet och gör att vi blir mer försiktiga. I stället för att spela spontant och modigt blir vi konservativa, och det ger motståndarna större ytor.

Lagkemi och ansvar

En stor del handlar också om kemi. Vi hade nykomlingar, och även spelare som provade nya roller. Det tar tid att lära sig varandra på isen, och under en pressad säsong finns inte alltid tålamodet att vänta. Samtidigt måste varje spelare ta ansvar — både i spelet och i att stötta lagkamrater när det krisar.

Vad jag tar med mig

Det är lätt att fastna i besvikelsen, men det finns lärdomar. Jag har fått en bättre bild av vad som krävs mentalt för att vända svackor, och jag vet vilka områden jag behöver arbeta mest på. Personligen vill jag bli mer konsekvent i mina beslut och bättre på att hjälpa laget genom tuffa perioder.

Framåt och förtroende

Vi lägger den här säsongen bakom oss men tar med oss insikter. Det finns potential i truppen och vi jobbar redan för att bli starkare tillsammans. Jag uppskattar stödet från fansen och lovar att vi kommer tillbaka mer fokuserade. Jag hoppas också att nästa gång någon frågar mig om vad som gick fel, kan jag faktiskt peka på vissa saker — inte för att skylla, utan för att visa att vi tagit tag i dem.